Idag har det varit en sån där härlig sommardag som man verkligen längtar efter. Sol, varmt, blå himmel och vindstilla.

Vi har ju som sagt 2 av våra barnbarn här ut på Väddö,Emma och Ines.

Vi startade dagen med lite skönt bad i poolen och efter Ines tupplur så blev det en båt tur till Älmsta. Vi stannade till på halva vägen för lunch och lite fiske. Emma slängde i en rev och på 2 sek så satt där en abborre på kroken. Totalt blev det 3 stycken av varierande storlek men dom åkte tillbaka i  plurret. Hade vi sparat dem alla så hade vi haft en bra lunchmacka.

Vidare in till Älmsta för ett litet besök på leksaksaffären. Färgkritor skulle inhandlas.

Sen tuffade vi hemåt bland alla andra båtarna. Det var en riktigt kö hela vägen. En otrolig aktivitet.

Väl hemkomna så var klockan redan 16 och vi var riktigt svettiga så det blev ett långt dopp i poolen och sen middag.

Nu börjar planeringen för godnatt för de små och Eva och jag kör sen igång med vårt. Vi ska klippa gräs, bygga trapp, måla förstukvist, städa, hänga tvätt, städa poolen och ta oss ett glas.

Nej ni nu skojar jag allt med er. Vi skippar allt vad arbete heter under ett par dagar och njuter av att leka med snuttisarna. Det är inte alltid man har barnen för sig själva så det gäller att passa på.

I morgon har vi inte planerat något ännu men det kan bli en cykeltur.

Vår närmaste granne här på landet är en mycket trevlig man vid namn

Kennteh. Problemet med Kenneth är att han är en samlare och man skulle kunna säga att han samlar på allt. Plank, sten, taggtråd, bilar och det senaste tillskottet är c:a 10 000 tegelstenar.

Jag ska dock börja denna lilla berättelse från början.

När vi köpte Sofielund 2002 så stod grannfastigheten tom och hade så varit i ett par år. Den tidigare ägaren hade flyttat till Skåne och tagit med sig den båtfabrik som hållit till här.
Vi har hört från grannarna runt omkring att dom var mycket glada för denna flytt för det var tydligen ett jävla liv när produktioenn var i full gång i fabriken.

När vi sen fick tillträde till vårt paradis och hade trevliga Kenneth flyttat
in och hade tagit med sig skrotupplaget från det ställe han bodde på tidigare.

Det är ju inte så att man går rakt in till grannen, första gången man träffas och talar om att nu får du ta och skärpa till dig lite och flytta på skiten.
Nej det var snarare så att vi började planerade själva för hur vi skulle göra för att slippa se skiten.

Jag tycker att vi har lyckats rätt bra. Byggt en frigga, planterat buskar som nu blivit rätt höga och lite andra detaljer som skymmer utsikten.

För c:a 1,5 år sedan, snackade jag med Kenneth, då jag såg att dom började flytta ut en massa möbler från huset. Jo dom hade beslutat sig för att flytta till Luleå och javisst skiten skulle me upp. Dom hade dock inte för avsikt att
sälja utan snarare hyra ut. (Det är en annan historia).

Nu så här 1,5 år senare så kan jag berättat att inte en pryl åkt de 120 milen till Luleå. Det har snarare fyllts på med mer saker.
Det senaste tillskottet är som sagt 10 000 tegelstenar som ligger i 3 stora högar. Nu har han fått för sig att det går nog att göra bussiness av dessa högar och sagt och gjort här gällde det att göra något bra av högarna

Han bjöd ner sin kära hustru, från Luleå,  på 2 veckors semnester. Hennes uppdrag under dessa veckor var att staplat tegelstenar på pallar dagarna i ända och själv har han åkt omkring med sin traktor och flyttat pallarna när dom är fulla.
Jag frågade honom lite fint om han hade fått några spekulanter men nej han skulle fundera på om hans skulle sätta ut en annons.

Jag tror dock att han tycker att pallarna med stenar nu är så fina där dom står och  att det var synd att sälja.
Han har även spolat av dem med högtryckssprutan för att få en fin lyster på dem.

Under de två senaste dagarna har han åkt omkring med sin traktor med lyft fram och tillbaka över tomten och jag tänkte att nu händer det grejer.

Alla bilar skulle bort och allt annat skulle flyttas till annan lämplig plats. Att observera är att hans tomt är på 20 000 kvm så han har en bra yta att ställa upp skiten på.
Jag kan bara konstatera att efter 2 dagars farande med traktor fram och tillbaka så kan jag inte se någon skillnad alls.

Kan nu någon vänlig människa berätta vad det är som kickar en samlare.

Varför är det så svårt att göra sig av med något som inte är värt något.

Det är många gånger jag har blivit riktigt förbannad på Kenneth men grejen är den att Kenneth är en synnerligen trevlig och sympatiskt person så det funkar inte att bli förbannad.

Jag kan inte påstå att jag på något sätt är någon pedant men jag gillar att ha snyggt omkring mig och jag har otroligt svårt att förstå charmen med ett skrotupplag.