Kan inte annat än att tycka denna vinter är en av de finaste jag har upplevt på många år. Det är ju så vackert ute så man blir tårögd.

I helgen har vi haft glädjen av att passa Leah. Hon kom till oss tidigt på lördag morgon och stannade över natten. Pappa Daniel var ute på svensexa  och gjorde stan. Vi  har haft en mysig och rolig helg tillsammans.

Bakat bullar, pysslat, lagt pussel, spelat spel och lekt kull.

På eftermiddagen kommer Fam. Lundqvist på besök för att provsmaka bullarna och snacka lite. Leah och Emil lekte på utav tusan. Susanne hade prövat på att köra bil till hennes nya jobb och det hade väl gått "hyfsat" bra. Idag skulle det bli en ny resa. Tro mig Susanne, snart kör du den där resan med förbundna ögon.

När kvällen kom somnade Leah i soffan och jag fick bära in henne i min stora sköna säng. Jag tog en luftmadrass och la mig på golvet. Vad gör man inte för sina små älsklingar.

Eva och jag avslutade kvällen med det sista avsnittet av Robinson och jag kan väl säga att ju fler avsnitt jag såg ju mer pinsamt blev programmet.

Läste idag på AB att dom tydligen hade portat Hans från festen och om han hade kommit dit så skulle någon skalla honom. Låter jävligt vuxet och hur långsint får man vara.

Själv ville jag att Mats skulle vinna.

Som tur är så finns ju Let's dance kvar att irritera sig på.

Idag har vi tagit vara på dagen. Vi gick ut tillsammans med Fam. Lagerberg och åkte lite pulka. Daniel o. Leah var också med. Efter det gick vi hem till oss och tog en fika.

Eva och jag kände att vi inte hade fått nog med luft så vi tog en långpromenad för att sen ha gott samveta att sätta oss och titta på filmen " En sommar med Göran". Den var skitrolig.

Nu är det söndagsmys och en ny spännande vecka framför sig. Nästa helg är det dax för en sväng till landet.

Händer det inget speciellt innan helgen så kommer sidan ligga nere kan jag utlova.

Ja, jag vet att ni har svårt att vara utan mig men man kan inte ha roligt jämt.

Kan ju berätta att styrgruppen har haft möte i veckan och min investeringsansökan på en ny PC behandlades och efter diverse kompletterande uppgifter så fick jag igenom denna investering.

Jag tror att anledningen till att det gick så smidigt med detta beslut var följande.

I förra veckan så köpte Eva ett par nya stövlar och ett par nya skor. Jag tänkte att här har jag min chans så jag sa. " Otroligt bra köp Eva och jag känner att du har gjort ett klipp" Eva blev glad och jag insåg att nu var det räkmacka för min grej.

Jag hoppas att detta enkla tips kan vara till nytta för andra.

Morgonen har redan vaknat

Ljuset som jag länge saknat

......

Soluppgång över Bollstanäs

Leah jobbar på med klippdockorna.

Jag undrar hur länge jag skulle kunna sitta i denna ställning. Efter 1 min  så hade jag varit sjukskriven en längre tid.

Pysseldax.

Leah fixar en liten ask där hon ska förvara sin hårspännen.

Visst blev den fin.

Man tager vad man haver och då blev det en bild på Fredrik 1 år.

Vad har det nu med saken att göra kan ni ju undra och det kan ju vara lite långsökt men det får ni leva med.

Idag är det 1 år sedan jag startade upp denna fantastiska blogg. Det har under året blivit ett antal inlägg utav, vad jag tycker, ganska trevliga. Jag hoppas det blir fler under 2010.

Jag ber att få tacka alla besökare och jag hoppas ni håller ut och besöker sidan lite då och då.

Jag har haft eller snarare har lite stul med min PC just nu. Den trådlösa kommunikationen har pajat och jag får köra med tråkig sladd. Inte lika kul att vara bunden vid en plats när jag bloggar. Tidigare satt jag gärna i köket alt. v-rummet men nu är jag bunden till ett separat rum. Känns som ett i-landsproblem men ändå.

Till saken hör att jag har aldrig gillat min PC Packard Bell och jag är otroligt nära att åka ner och köpa en ny liten fin PC (typ Anna/David, dock ej rosa) så får PB vandra vidare. Tror det kan finnas hugade spekulanter på den.

Jaja det var ett litet utvik men det har lite att göra med att jag inte är lika sugen på att blogga. Tycker det är mysigt att sitta där i köket med ett litet glas gott så att kreativiteten flödar.

Önskar er en härlig helg i det underbara vinterlandskapet. Vi måste njuta av det här för när som helst kommer slasket och det är inget kul alls.

Njut även av den fina bilden nedan. Redan på den tiden var jag flintis och utan ögonbryn.

Det jag nu ska berätta är något stort och det krävs nog en liten tillbaka blick på si så där en 43 år så ni förstår vad jag menar.

När jag var 13 år så tog jag mitt första bloss på en zigg och det var startskottet på något som skulle fortsätta i c:a 30 år. Låter ju helt sjuk och det är det väl också.

Ska jag vara helt ärlig så skulle jag kunna minska dessa 30 år med c:a 1 år då jag har varit sjuk eller att något annat har hindrat mig från att röka. Vad det nu kan vara. Inte mycket kan jag säga.

Jag minns när jag vid 17 år ålder opererade bort mina tonciller och skulle efter c:a 2 veckor ta mitt första bloss efter operationen. Tror aldrig det har gjort så ont i halsen som den gången men trägen vinner. Efter ett par zigg så var man igång igen.

Hur många zigg och SEK dessa 30 år betyder behöver vi ju inte spekulera om. Tror inte jag vill veta.

Mina första zigg var av märkena

Sen blev det under ett antal år

men för det mesta var det nedan som gällde

Hur många olika märken det har blivit under alla år vågar jag inte heller tänka på. Får ju heller inte glömma alla pipor och cigariller som har förbrukats.

Ett märke som jag kommer ihåg speciellt mycket var de ziggisar som mina systar rökte. Tyckte den asken var riktigt cool .

Philip Morris Multifilter hette dom.

Jag vet också att Glenn var ett märke som syrrorna gillade

Min Pappa rökte Kent men dom smakade inte så mycket men om man nöp av filtret så var dom helt ok. Pappa förvarade sina zigg i en blå/turkos poslinsburk med lock.

Han hade rätt dålig koll på hur många zigg som fanns i burken. Trodde jag i varje fall. Så var det nog inte men han sa aldrig något om att det minskade så snabbt i hans burk.

Efter 30 års rökande så fick det vara nog och jag gick över till snusets underbara värld.

Tänkte att det kan jag ju hålla på med ett tag innan jag slutar med det också. Det kan inte vara så svårt att sluta med det. Det tog 12 år att sluta med det riktiga snuset innan jag insåg att att det var ju inte värt att betala 30kr för en dosa som tog slut på 1 dag.

Nu var det inte under hela denna period som snuset kostade så mycket utan mitt förstånd vaknade till liv det sista året.

Kan redan nu tala om att förståndet försvann rätt snabbt

Det här har varit min favorit under många år. Så jävla gott har det varit.

En annan favorit när jag körde med baksnus var Röda Lacket

eller varför inte Ettan

Första dagen på semestern för c:a 3 år sedan så bestämde jag mig för att sluta med snuset. Det funkade skitbra i c:a 2 veckor men sen sa Eva åt mig.

"Antingen så åker du härifrån landet och börjar jobba igen eller så börjar du snusa igen och tar upp avvänjningen igen efter semestern".

Så jag körde igång med snuset och alla fick en behaglig och lugn semester och jag blev glad igen.

Efter semestern var det dax.

Behövde dock något att lägga under läppen för att övergången skulle bli så lugn som möjligt.

Nikotinfritt snus (Onico) måste ju vara kanon. Kostade i och för sig 34 kr dosan men under en övergångsperiod på ett par månader är väl det ok.

34 kr är ju mycket pengar för något som bara innehåller hö+havre, men men  

C:a 2 år med Onico, en brakförkylning och 20 000 kr mindre på kontot (för hö + havre) så är det nu slut även med detta.

Jag känner att jag nu har gjort mitt för Swedish Match.

Jag kan ju berätta för er att jag har skrivit ett antal brev till Swedish Match då tillgången på Onico var superdålig.

Det var efter nyår för 1 år sedan som allt nikotinfritt snus bara tog slut överallt och jag var helt desperat. Swedish Match skyllde på att råvaran var slut. Hur fan kan havre ta slut skrev jag plus några fler väl valda ord.

Jag ringde till och med till dom.

Hade jag haft något innanför pannbenet så kunde jag ju slutat då eller tagit lite havregryn och stoppat under läppen. Kunde ha fått 2 kg havregryn för 34 kr.

Jag satt i timmar i telefon och ringde runt till olika affärer för att få tag på lite Onico. Som tur va så fanns det en hel del Onico I Gävle och det var ju bra eftersom jag var där rätt mycket då.

Priset: 34kr för en dosa surrogat. Dom tjänar bra med pengar på oss som inte vet bättre.

Så var sak har sin tid och vid 57 års ålder så har jag insett att det inte är värt att betala 34kr för något som bara ger skavsår under läppen.   

Min dosa har ju varit som en liten vän kan man ju säga. Har den inte funnits där så har jag känt mig helt utelämnad, desperat och ensam.

Till sist måste jag ändå erkänna att det är med lite vemod som jag lägger dosan på hyllan. Det har ju varit en del av mig och det har varit en ritual och ett nöje att stoppa in en prilla när jag:

- tar en wirre

- tagit en öl

- ätit klart

- sätter mig i bilen

- fikat

- motionerat

- kort och gott när känner för det

men nu är det slut.

Vem fan vill vara beroende.

Så har det nu gått en vecka sedan förkylningen bröt ut och jag är riktigt trött på det här nu. Jag har hur mycket som helst att göra på jobbet och det här är ingen bra kombination.

Nu tog jag mig i kragen och stack iväg till närakuten. Hade så jäkla ont under ögat och i örat i natt.

Fick en  snabb tid nu på morgonen och fick med mig hem en dunderkur penicillin och en flaska Cocillana för hostan. Ta det på kvällen sa läkaren för risken är annars att du somnar. Tydligen morfin i.

Diagnosen blev: Öroninflammation (första gången på 57år) och bihåleinflammation (har haft det ett antal gång tidigare)

Nog om detta. Jag ser så otroligt fram emot att bli frisk och kunna jobba och framförallt börja motionera.

Sist men inte minst så har jag något mycket viktigt att berätta för er.

Klicka på länken nedan så får ni se vad jag menar.

http://www.tackfilm.se/?id=1263919385656RA15

En av de mest envisa förkylningarna som jag har haft börjar så smått ge med sig. 

Näsan börjar klarna och jag kan känna en viss smak vilket jag inte har kunnat gjort sedan i fredags.

Ett bra tecken på att jag börjar bli frisk är att jag är lite sugen på ett glas vin eller två. Det får dock vänta tills jag är helt kurant. Håller tummarna för morgondagen.

Här nedan kommer en rolig länk som jag fick ifrån Joahn.

http://www.youtube.com/watch?v=VbmbMSrsZVQ

I morgon blir det den sista dagen hemma men det kommer att bli en arbetsdag vill jag lova.

Jag är riktigt sugen på att börja jobba och ta tag i ett antal saker som har blivit liggande FÖR LÄNGE.

Läste på min gode väns blogg att han hade blivit av med alla sina kläder när han skulle betala för bilen som varit på service och lite underhåll.

Nej, sånt gillar jag inte.

Det är en sak att ta betalt för sina tjänster men att dom sedan ska sno inte bara skjorta och brallor utan hela garderoben. Där går gränsen.

Han får väl rota lite i frugans garderob och se om han kan hittar något. 

Vi bestämde i veckan att det var hög tid att åka ut till landet föra att se hur det mådde. Det har ju varit rätt så kallt den senaste tiden så vi var ju lite nyfikna om allt stod rätt till.

Jag kände mig lite nyförkyld men det skulle väl inte var någon fara med det.

Vi kom ut hyfsat tidigt och vid första anblicken såg allt lugnt ut. Tills jag satte på vattnet. Eva skrek att jag skulle stänga av fort som bara den för det sprutade i duschen. Det visade sig att 3 kopplingar hade skjutit sönder, att blandaren hade frusit sönder och det låg en stor iskoka i duschavloppet.

Det var nu jag insåg att värmepumpen troligtvis hade slutat att fungera när tempen gick under -20 och hur länge den har varit ur funktionen har jag ingen aning om.

Till råka på allt så började förkylningen bli värre.

Det var dock bara att köra i gång och fixa det som kunde fixas och jag kan ju inte påstå att det var någon större katastrof. Det var ju bara att stänga ballofixen vid duschen så kändes allt som vanligt förutom att vi fick tvätta oss och borsta tänderna i köket.

Ju längre helgen gick så blev förkylningen värre och på lördag em var jag däckad med feber och en riktigt otäck hosta. Eva mådde bra och tog en lång skön promenad i ett helt bedårande landskap och efter c:a 2 timmar kom hon in i den sköna stugvärmen. Själv låg jag under ett varmt duntäcke och hade lite feberfrossa.

Låg mest och tittade på TV och det är ju då jag inser att det är otroligt svårt att ta till sig det som har hänt på Haiti. Vilken fruktansvärd katastrof för landet. De bilder vi får se är ju bara en 1000 del av hur det verkligen är. Det gör en också bedrövad när man hör att plan efter plan landar med förnödenheter men inte så mycket som 1 liter vatten har kommit fram till rätt person.

I och för sig så skulle det ju räcka att hålla sig inom Sveriges gränser för att inse hur bra man har det. Jag undrar hur alla hemlösa personer har klarat sig i den vinterkyla vi har haft den senaste tiden.

Det är ju så med oss flesta människor att vi lever i vår lilla bubbla och det är ju självklart att det inte går att gräva ner sig helt och hållet i allt som är utanför bubblan för då skulle inte jag kunna leva i varje fall.

Ibland är det dock bra att stanna upp lite och tänka efter och inse att vi (i varje fall jag) har det fantastiskt bra och borde inte klaga på någonting alls.

Här kommer bilder från Eva's härliga promenad.

Kom på att jag har glömt att redovisa resultatet:

Jag fann en gammal polare på Facebook för ett tag sedan. Vi var ett gäng som umgicks i Enskede och vi hade mycket kul tillsammans. En i gänget tyckte mycket om att fotografera och det var han jag hittade på FB.

Idag fick jag ett mail  där han berättade att han höll på med ett litet projekt. Han höll på att scanna in alla sina diabilder till digital form och hittade då ett antal bilder på bland annat mig.

Vad jag kan konstatera när jag ser bilderna och det gör mig glad är att min kropp inte har förändrats speciellt mycket. Håret har dock blivit lite kortare eller snarare så kort så det inte syns. Även glasögonen har blivit något mindre. Annars är allt sig likt.

Jag inser också att jag troligtvis var den tuffaste killen i stan. Speciellt på den sista bilder när jag och mina polare är på väg till midsommarfest.

Håll till godo och njut.

Här är jag på en festival på Gärdet. Vi ser ut att ha kul.

Rätt man på rätt plats. Här krävs det muskler.

Eva och jag på stranden på Gotland. Oj Eva är sig inte riktigt lik.

 Midsommarparty. Gäller att vara förberedd för en blöt fest.

Idag har det varit en ledig dag så där mitt i veckan och den måste man ju göra något kul av.

Så varför inte ha julgransplundring, En vecka för tidigt men vad gör väl det.

När jag var liten så var det mycket vanligt med julgransplundring. Man klädde upp sig lite fint, dansade runt granen, fick godispåsar i fiskdammen och lekte lekar.

Tror ni att dagens julgransplundring var i närheten av mina barndoms plundringar. 

Skulle inte tro det.

Tömde hela huset på julsaker

Packade ner alla julsaker i rätt kartonger. 

- Kartong # 1 = Adventskartongen

- Kartong # 2 = Julgranskartongen

- Kartong # 3 = Julpyntskartongen

Sågade upp granen i smågranar och packade ner den i en svart sopsäck

Efter att jag hade slängt granen i sopen och packat ner julsakerna i förrådet åkte jag iväg och handlade lite. Städhjälpen ville ta över.

När jag kom hem med eftermiddagens sysselsättning så var det tidigare julpyntade hemmet tillbaka i ursprungsskicket. Allt i tipptopp.

Efter det så tog städhjälpen och jag en promenad i vinterkylan. Riktigt skönt var det.

Väl hemma så blev det glögg / kaffe / kaka och som  sagt lite "Oj vad ska vi  göra nu sysselsättning"

Här är svaret:

Vi hörs och syns om ett par veckor. 

För säkerhets skull så köpte jag två.