Har ni känt någon gång att ni har ställt för höga krav på er själva men att ni inte kan lever upp till dessa förväntningar av någon anledning.

Det kan vara jobb-, idrotts-, familj- relaterat eller annat. Vilket det nu än kan vara så är det lika jobbigt tycker jag.

Idrott: Jag har ett antal gånger satt upp mål när det gäller jogging.

Ska genomföra ett antal lopp och har satt upp en maxtid för dessa lopp. Sen händer det saker som man inte kan påverka själv. Typ, en trasig menisk. För min del så har det mest stupat på motivation och det är ju något speciellt att jobba med. Det har ju inte så mycket med målbilden att göra.

Familj /uppfostran: Ska man ha någon målbild här överhuvudtaget mer än att ge barnen det så bra och tryggt det bara går. Självklart vill man ge dem förutsättningarna men det har så mycket med andra faktorer att göra.

Det viktiga är nog att vara rättvis, ge trygghet, motivera, berömma, belöna, hålla det man lovar (fri bensin) haha och säkert en massa annat. Svårt det här med uppfostan. Det är så individuellt vart man vill.

Annat: Jag vill göra så otroligt mycket när det gäller hem och landet. Sätter upp listor varje år på saker som MÅSTE göras och i regel så betar jag/vi av punkt efter punkt men det tar tid. I regel så blir det alltid kvar några punkter på listan och varje gång så är det de punkterna som är viktigast och tyvärr tråkigast. (Måla om fönster, fixa alla hängrännor.)

Det här kan ju också till viss del ha med motivation att göra. Ibland så känner jag bara att nu vill jag inte ha något projekt utan jag vill bara vara, men då poppar det upp ett nytt spännande projket och då hoppar jag på det med full kraft även fast jag inte har avslutat de gamla projekten.

För min del så är dagen blogginlägg jobbrelaterat. Utan att avslöja för mycket så hade jag laddat rätt hårt för dagens aktivitet. 

Hade ett bra uppbyggt underlag som jag kunde stå för.

Hade suttit och spelat upp olika tänkbara scenarior med en kollega för att känna mig trygg i olika tänkbara situationer.

Hade satt upp ett mål om hur långt jag skulle ha kommit när dagen var slut.

Hade till och med ett mål om att ett handslag kunde ske efter dagens möte.

När dagen eller snarare timmen var slut så kände jag mig otroligt nedslagen. Även fast min kollega tyckte att vi hade nått målet med mötet från hans perspektiv och att vi har en plan framåt. Det blev inte som jag hade tänkt mig.

Hela grejen är rätt så komplicerad och allt är ju inte så självklart och glasklart.

Det är väl så att målbilden alltid måste överenstämma med en verklighet. Om man sätter upp för höga mål så blir fallet ett jävligt tungt fall om man inte når dit.

Nu gäller det att ta det här till sig. Jag har 2 veckor på mig att sätta upp realistiska mål.

Jag har en färdig plan som jag tror på. Så det är bara att hålla fast vid den.